Idag testade vi Alvas snow-racer och hjälm. Dock inne då hon va vääääldigt trött när vi hämtade henne på dagis.

Vi tog en snabb sväng förbi bästa vännerna som behövde en extra motor och startkablar. Vi passade på att hälsa på världens sötaste små små små hundvalpar som endast är ett par veckor gamla. Alva, som precis accepterat föräldrarna till valparna, blev hysterisk och galet rädd när jag höll i en valp. Hon verkade tro att dom skulle äta upp mig!

Nu är det Alvas tur att vara sjuk. Inget fel på henne förutom feber och lite mer hosta än vanligt. Så det blir mycket sova för fröken och sen kramar i soffan framför Pippi som går på repeat på DVDn.

Oj va Alva va trött ikväll! Det har varit full fart HEEEELA dagen, och precis innan middagen så tappade hon ett trä-pussel på tårna och va helt förstörd. Hon kunde knappt äta, så ledsen va hon. Jag kollade tårna att dom va hela och det va dom, men hon ryckte lite när jag böjde dom. Stortå-nageln är blå också, hoppas hon får behålla den.
Efter maten fick hon leka lite med lera och det va kul, men hon tröttnade snabbt och sa att hon ville sova. Klockan va då halv sju så vi fixade henne för natten och gjorde välling och klockan sju sov hon. Total-däckad!

Ny sitter jag, pappa och Bubba i soffan. Är det nåt bra på tv ikväll?

Så jag älskar denna tös!

Finns det något vackrare än sovande barn?!

God natt från oss.

Vi bor ju som tidigare nämnt långt ifrån vår släkt och många av våra vänner. En av dom som är bäst på att hälsa på är Markus bästa kompis och Alvas gudfar Lars. Han kommer flera gånger per år och Alva bara älskar honom! Nu frågar hon mycket efter honom, han va här för ca två veckor sedan, och hon ritar många teckningar åt honom.

Jag känner att vi har valt en jätte-bra gudfar åt vår dotter och det finns ingen tvekan om att han alltid kommer att finnas där för henne!

Alva har spelat ut hela registret ikväll. Trotsat och gjort att hon vet hon inte får. Slängt mat omkring sig, spottat vatten på golvet och pricken över i:et kom vid nattningen när hon tryckte ner pipen i vällingflaskan och hällde ut hälften över sig själv och i sängen. Suck! Efter att ha fixat till allt så fick hon leka av sig lite, det va lixom ingen ide. Hon kom till mig efter en stund och kröp upp i mitt knä, gav mig världens kram och sa med världens kärleksfullaste ton "Miiiiiiiin mamma". Gissa om mitt hjärta smälte!? Sen gjorde hon teckenspråket för sova och så gick vi och la oss med en ny välling. Efter att hon ätit upp den låg vi och kramades och sjöng tills hon somnade, så mysigt!

Hon har sovit lite knakigt ikväll, haft rätt ont i magen och pruttat hårt. Mitt lilla hjärta!

Imorgon har Alvas förskola planeringsdag så då får vi vara lediga. Dagen kommer spenderas med fina Jossan och hennes fina tjejer.

Nu ska jag försöka sova. Natti!

Gick precis in och kollade till Alva och upptäckte detta, att Alva sover som Pippi Långstrump!

Idag va det drop in-kaffe på Alvas förskola så Markus gick lite tidigare från jobbet och vi va där lite mer än en timme. Alva va så lycklig att vi va där, hon sprang omkring och skrattade hela tiden och visade oss alla leksaker och kompisar.

Jag tycker om dessa initiativ, vår förskola är bra på det. Det känns viktigt att ta del av verksamheten och visa intresse för vad Alva gör om dagarna.

Jag tänkte jag skulle visa Alvas rum nu när det är rätt så klart. Vi har satsat på hög mysfaktor, färg och öppen yta för lek.

Jag och min tjej, ja bilderna säger väl allt?

Ja inte vi, utan Alva. Detta kommer från H&M home och det är så fint! Jag älskar rosa men ville inte ha ett prinsess-slott. Det här blev perfekt tycker jag!

Alva hälsar TITTUT!

Sen i onsdags förra veckan har jag varit hemma ned Alva som blev mycket sämre med sin hosta och hade besvär med andningen. Det har ju varit så från och till hela året, något vi sökt hjälp för flera gånger men bara fått höra "Ge molipect", "Du inbillar dig bara" och "Det är vanligt att barn har envis hosta" osv. Kommer ni tex ihåg när vi åkte ambulans när Alva slutade andas helt?

Förra fredagen tog jag med Alva till vårdcentralen och vi fick träffa en läkare som hon inte träffat innan. Han gapade bara när jag berättade vad de andra läkarna sagt och gjorde en grundlig och bra undersökning. Jag grät nästan när jag insåg att framför mig satt det en läkare som faktiskt lyssnade på mig och litade på det jag sa!
Efter hans undersökningar och ett blodprov kunde han konstatera att Alva hade öroninflammation och luftvägsinfektion, och han såg att hon gått med det ett tag. Först blev jag arg, men insåg snabbt att det va ingen ide. Det kommer ju bli bra nu! Och det är det, som dag och natt! Jag har fått tillbaka min Alva! <3

Ikväll har Markus jobbat, det gör han i och för sig fortfarande och kommer inte hem förrän sent imorgon kväll. Så jag, Alva och Bubba tog vara på det härliga vädret och gick till lekparken här i området. Det va massa barn i 5-9 års-åldern ute som blev så glada över att Alva kom och dom tog verkligen hand om henne. Och Alva älskade det! Det värmer verkligen mitt mamma-hjärta när andra barn fattar tycke för Alva, precis som när de större barnen på förskolan glatt utbrister "Nu kommer Alva!" när man lämnar henne på morgonen. :-)

Jag råkade trycka publicera istället för bifoga bild, här kommer bilder på pannkaksmonstret:

Hör har sjukdomarna avlöst varandra och Markus har varit borta jätte-mycket. Det är kämpigt ibland (läs ofta) att ha en ettochetthalvt-åring och en fästman som är iväg mer än hälften av tiden och jobbar "vanlig" resterande tiden som det ser ut nu. Speciellt med sjukt barn.

För ca två veckor sedan va Alva riktigt feber-sjuk. Hon låg och sov bredvid mig på soffan och då hände det som inte får hända. Jag noterade att hon inte andades. Jag som är världens mest onojjiga person la handen på hennes mage och sökte efter andningsrörelser. Inget hände. Det svartnade för mig och allt jag tränats att göra i sånna situationer var som bortblåst. Jag slet upp henne och skakade henne och fick tillslut liv i henne. Jag grät hysteriskt och ringde 112 och ambulansen kom med blåljus och körde oss till barnakuten. Läkaren där va helt dum i huvudet rent ut sagt. Hon sa att jag bara inbillade mig, att Alva säkert bara tagit ett djupt andetag. Det vet jag att jag inte gjorde. I ambulansen satte dom embla-plåster på henne ifall dom skulle ta ven-prov på henne. Det gjorde dom inte utan tog kapillär-prov istället. Då bad jag dom ta bort plåstret och det sa dom att dom skulle. Sen tänkte jag inte mer på det. Två dagar senare tog jag och Alva en dusch tillsammans och då såg jag att det satt kvar. Jag tog bort plåstret och då hade hon fått sår efter det. Jag pratade med min BVC-sköterska och träffade henne på eftermiddan, hon konstaterade att Alva hade fått brännsår av plåstret. Jag fick information om att det får max sitta på i en timme. Nu vet jag att jag inte kan lite på nån, och skäms över att jag inte dubbelkollade!

Det är helt galet att man får bättre hjälp på BVC än av barnläkare! Nu mår hon bra i alla fall mitt lilla hjärta! <3

Idag när jag och Bubba hämtade Alva på dagis hade vi stort puss-kalas, hon blev så lycklig när hon såg oss! När vi skulle gå så gav hos massa släng-kyssar till pedagogen som va kvar, så gulligt och man såg verkligen hur hon smälte. :-)

Ett riktigt litet busfrö är hon, tittar man bort en sekund hittar man detta:

På den här bilden är Alva så galet lik mig när mig när jag va liten! Det är så konstigt, hon är det vackraste som finns och då blir det lite svårt att se att hon är lik mig. Det är ju inte direkt att man ser på sig själv på det sättet...

Vad tycker ni? Är vi lika?