Som förälder känner man en viss hets att allt kring ens barn ska dokumenteras. Framförallt dom där speciella ögonblicken. "Tog du kort?" får man ofta höra och det gör jag ofta. Men här om dagen insåg jag en mycket viktig sak, som jag önskar att jag insett tidigare. Alva såg en stor vattenpöl som hon ville hoppa i, och jag såg inget hinder i det, framför allt då hon hade gummistövlar på sig. Det hade regnat natten innan och nu var strålande sol, pölen glittrade så där sommrigt härligt. Efter ett par lyckliga hopp började Alva dansa, som en ballerina, och min första tanke va att ta upp mobilen för kamerans skull. Skulle jag fota eller filma? Det va då det slog mig, vill jag verkligen uppleva det här vackra ögonblicket framför mig genom en mobilskärm? Nej! Så jag stod där med ett leende på läpparna och beskådade det bästa som finns; min lyckliga Alva, dansandes i en vattenpöl. <3