Den första oktober är en svår dag för mig och många andra, det vet ni som följt mig ett tag.

Idag är det 4 år sedan Veronica stalt ifrån oss på det mest avskyvärda sätt.

4 år utan henne. 4 år av frågor som vi antagligen aldrig kommer få svar på. 4 år av hat och ilska. Framförallt 4 år av saknad!

Ingen kan någonsin ersätta dig Veronica, det ekar högt där ditt skratt borde höras.

Jag minns när du satt i vår soffa och åt nutella med hela ansiktet. Det är så jag minns dig; en glad tjej som inte va sen att bjuda på sig själv.

Idag finns du extra i våra tankar och i våra hjärtan, tillsammans med dina barn och din övriga familj.

<3